fågelbarnen mina

Det här känns ju lite som i somras, att behöva blogga för att få kontakt. Konstig känsla. Allt här i Storstaden känns faktiskt lite som i somras, en kvav julidag ungefär, bara det att det ligger snö på gatorna (det snöar JÄTTEMYCKET) och att en måste ha kappa på sig för att inte frysa ihjäl. Jag har införskaffat en kappa idag. Den är röd och har guldknappar och sammet på ärmarna. Jag känner mig rysk.

Det är jättehögt till taket på stadsbiblioteket där jag sitter nu, äntligen!, och det luktar nog lite trycksvärta om en känner efter. Jag ska kopiera era handstilar och försöka mig på att göra konst; återknyta till er om inte annat. Igår dracks det vin i gamla stan med Jakobbrodern, hans girl friend och Moe. Det var makalöst fint och kändes sådär tidlöst som vissa saker kan göra. Sedan gick jag hem genom stan mitt i natten i snön och log stort.

BTW! Hatar mina arbetsgivare, hatar hatar. Jag skulle ju få jobba nu, alltså 13 14 15, men nej, det har jag ju inte fått. Så nu ska jag jobba onsdag torsdag fredag, och i och med att jag inte har fått jobba tillräckligt är jag ju lite desperat. Och de vet det! Så därför frågar de med sina lömska röster: men G, du kan väl jobba från 15 till 23 och sedan från 23 till 04? och jag får snällt niga och tacka och ta emot. Jävla blodsugare.  Det är hemskt att inse att jag faktiskt blir utnyttjad av dem. Grät en skvätt över det igår.

Nu kommer jag snart loggas ut från den hära dattan. Har hört om en massa spännande saker på Ön, kan inte bärga mig tills vi får kramas igen.

Åh, vad jag älskar er.

(gå in på skogslandet.tk, det är en skojig blogg som min kompis Anton håller på med.)